Blogg

Igår kväll när jag kom hem var jag alldeles för trött för att blogga... sorry...

Det är nämligen väldigt mycket nu, som sagt, men det är ju helt självvalt och jag trivs som fisken i vattnet

Men det är också väldigt viktigt att man inte sliter ut sig när man är inne i flowet, och det är jag VÄLDIGT noga med!! Och  det är småsakerna som avgör om du blir det eller inte.

Dels så är jag noga med sömnen, ser till att jag tar en powernap på dan om jag känner att jag behöver det. Det är viktigt när man har ett sånt högt tempo som jag har på dan, att man bara kommer ner i varv en gång under dan, och sen varvar man upp igen. Så mina dagar består verkligen av två aktiva perioder!Jag kan sova i princip varsomhelst, i bilen, sittandes, i ett omklädningsrum, haha, you name it...! Men jag somnar inte alltid, vill bara komma till det där stadiet när man känner att hörseln försvinner och man domnar bort, det kan va 15-20 min..

Det är många som har retat mig för det, men medan dom tar sin kaffe så vilar jag, och gissa vem som är piggast resten av dan!?

Sen är ju maten såklart viktig, som vanligt, så det går jag inte ens in på, det är en självklarhet!

Men med småsaker menar jag att har jag nåt som måste bli klart eller måste ta den där vilan eller äta, då stänger jag av ALLT! Jag svarar inte i telefonen eller på sms (vilket många kompisar retar mig för, haha..), jag skiter i FB och Instagram, vilket är omöjligt för många och om jag jobbar hemma så kanske jag inte ens öppnar om nån ringer på dörrn...

Och framförallt.... jag skiter ALDRIG i träningen, för att jag "inte har tid"..., för det är den som ger mig energi och hälsan och goda matvanor och UTLOPP FÖR STRESSEN!!

Det enda som alltid går först är ju såklart mina barn, men det är en sån självklarhet att jag inte ens kommer ta upp varje gång.

 Allting kan vänta, men inte min hälsa och välmående..

Igår körde jag iaf ett sent kvällspass och det var dags för rygg och mage...Hann inte riktigt med allt jag ville på magen, för Sats Odenplan stänger 21 och 10 min innan blir man utskickad från gymmet, efter att ha varit ivägen för städarna sista timmen...

Det här är faktiskt sant!

När träning är en så stor bit av ens eget liv, så funkar inte ett förhållande om den andra inte också tränar, det vet jag många som håller med mig om.

Dels så tar det ju mycket tid, dels med själva passen, men också att se till att kosten sköts och att alla kosttillskott finns hemma osv, det är mycket runtomkring! Och det spelar nog egentligen ingen roll vilken sport det handlar om, sålänge det är på en hög nivå. Det är därför det snackas om att det är en livsstil, för det är det verkligen, det genomsyrar allt du gör på dagarna....och nätterna...

Så det blir mycket gnäll på den andra eftersom det tar så mycket tid och fokus.

Men för mig så berättar det också mycket om den andres personlighet. Man får en viss personlighet om man är van vid att träna hårt och pusha kroppen över gränsen. Man lär sig liksom att bita i gräset och liiiiida och gnäller inte över lite smärta!

Och sen såklart så får man ju mycket bättre hälsa, är inte sjuk lika mycket, för man får i sig allt kroppen behöver. Man blir piggare, mer energisk och en adrenalin-och endorfinkick varje dag är inget man ska garva bort, det är faktiskt väsentligt.

Visst man kan göra andra saker som gör en glad och energisk, men hälsobiten och att du klarar din vardag bättre kan man aldrig förneka.

Det  vet jag allt om efter att ha gått igenom småbarnsåren. Det är mycket släp och slit och medan andra mammor bökar med sina barnvagnar o barn o matpåsar, så har jag bara tagit allt på varsin arm och susat förbi dom..  Men man blev ju rätt utstirrad när man körde intervallöpning med dubbelbarnvagn med två barn i, hahahhaaa...