Otränad partner inget för mig..

Det här är faktiskt sant!

När träning är en så stor bit av ens eget liv, så funkar inte ett förhållande om den andra inte också tränar, det vet jag många som håller med mig om.

Dels så tar det ju mycket tid, dels med själva passen, men också att se till att kosten sköts och att alla kosttillskott finns hemma osv, det är mycket runtomkring! Och det spelar nog egentligen ingen roll vilken sport det handlar om, sålänge det är på en hög nivå. Det är därför det snackas om att det är en livsstil, för det är det verkligen, det genomsyrar allt du gör på dagarna....och nätterna...

Så det blir mycket gnäll på den andra eftersom det tar så mycket tid och fokus.

Men för mig så berättar det också mycket om den andres personlighet. Man får en viss personlighet om man är van vid att träna hårt och pusha kroppen över gränsen. Man lär sig liksom att bita i gräset och liiiiida och gnäller inte över lite smärta!

Och sen såklart så får man ju mycket bättre hälsa, är inte sjuk lika mycket, för man får i sig allt kroppen behöver. Man blir piggare, mer energisk och en adrenalin-och endorfinkick varje dag är inget man ska garva bort, det är faktiskt väsentligt.

Visst man kan göra andra saker som gör en glad och energisk, men hälsobiten och att du klarar din vardag bättre kan man aldrig förneka.

Det  vet jag allt om efter att ha gått igenom småbarnsåren. Det är mycket släp och slit och medan andra mammor bökar med sina barnvagnar o barn o matpåsar, så har jag bara tagit allt på varsin arm och susat förbi dom..  Men man blev ju rätt utstirrad när man körde intervallöpning med dubbelbarnvagn med två barn i, hahahhaaa...