Är du en quitter eller en fighter...?

Såå, nu är jag hemma igen!

Men det var ingen kul resa hem..

I vanliga fall gillar jag att köra bil, men idag var det inte kul. Växelvis snöade det rejält och det var snorhalt ibland med snömodden, och en gång var jag sååå jättenära att krocka, men räddade upp det tack vare min superbraiga bil med x-drive...annars hade jag nog inte varit hemma nu..

Men i alla fall, åkte direkt till jobbet, åt min jättegoda matlåda jag hade med mig, tog en kolhydrat/proteindrink o en PWO och drog direkt till gymmet!

Nej, efter en bilresa på några timmar var jag rätt trött och inte så sugen på att träna, men det är i såna lägen man visar vad man är gjord av..

Det tycker jag är en jätteviktig sak som jag lär mina barn. I de lägen som det tar emot, eller som man får motgångar (och det gäller allt, träning, skola, jobb, you name it..)

det är då du bestämmer dig för vem du vill vara...en quitter eller en fighter... ?

Nån som ger upp när det känns motigt, han kommer inte långt och den inställningen lägger man, i högsta grad, grunden till redan i barndomen. Så om min son inte känner för att gå på sin judo, bara för att han inte orkar, då är det min plikt som mamma, att pusha honom att gå ändå, för att han ska få känna sig så där härligt glad o nöjd efteråt, att han ändå gick, vilket han också gör!

Alternativet är att han lär sig att det är okej att skita i saker bara för att han inte "har nån lust" just då och det färgar av sig i allt han gör sen i livet. Du ska verkligen inte tro att du gör honom en tjänst och är "snäll", för att du låter honom slippa..

Nää, mina barn ska uppfostras såsom jag har blivit uppfostrad, att fightas och kämpa sig igenom motgångar och lära sig att man inte ska undvika saker bara för att dom är "jobbiga"... Framgångarna känns så mycket bättre med lite hinder på vägen...